Surrogates

Willis ger sig inte med actionaffärerna. Här regisseras han av Jonathan Mostow, samma tomte som vanhelgade Terminatorsagan med tredje delen, 2003. Surrogates är en vattnig framtidsvision med vissa intressanta poänger. Willis hoppar in i skorna av Tom Greer, en snut i framtiden som saknar det äkta livet med sin hustru. Han och merparten av världens befolkning har tagit sig an surrogatrobotar att utföra deras arbeten medan de själva styr sin plåtniklas från tillpiffade tandläkarstolar i hemmets trygga vrå. Robotarna är förstås en kommersiell historia och har samma sinnen och funktioner man vanligtvis skulle ha, även om den mänskliga kroppen har handikapp. Ett större fokus ligger dock på deras perfekta utseenden och man kan köpa en surrogat långt mycket mer tvålfager än man själv. Det uppdagar sig förstås att surrogaterna blir ett beroende och motståndsrörelser börjar sätta pinnar i hjulen för de ansvariga. Intressant tema ändå, vill jag säga, särskilt med aspekterna kring utseendefixering och förlusten av den mänskliga kärnan. Däremot kan jag inte säga att det är särskilt minnesvärt genomfört. Willis springer omkring i sin unga surrogatform och ser ofta smetigt datoranimerad ut, och springandet i fråga om action är tyvärr inte särskilt kittlande. Surrogates vill vara en actionfilm men om den ställer sig bredvid Die Hard 4 så skiter dessa surrogater ned sig, den står sig inte ens mot I, Robot. Jag tror också att filmen hade mått bättre av en mörkare atmosfär, än den ljusa och konstlade som utgör miljön i filmen, trots att jag förstår valet. Synd på ett intressant koncept helt enkelt. Surrogates kunde blivit något riktigt bra.